Horror vacui

Rädslan för tomrummet


Just nu, när färre människor än vanligt rör sig i stadens offentliga rum, är det lätt att drabbas av den speciella känsla som infinner sig på folktomma platser mitt i tätbebyggda områden.

Kanske är det rädslan för ödslighet som gör att dagens torg så ofta begåvas med ett överflöd av snillrikt utformade sittplatser, trädplanteringar, murar och armaturer.

Bilden är från centrala Belgrad. En ödetomt i ett tätt trafikerat område fått ny skepnad med en stor plantering och en stensatt, delvis sluttande yta med bänkar och träd.

Enligt arkitekterna var målet för projektet att skapa ett tillgängligt, öppet och inbjudande rum med plats för olika aktiviteter som second hand-marknader eller mobila gatukök.

Den kritiskt sinnade betraktaren undrar möjligen var de tilltänkta marknadsstånden ska placeras bland den inte obetydliga mängd av träd och lyktstolpar som fördelats ut över hela den hårdgjorda ytan.

Utformningen av platsen skvallrar om både höga ambitioner och rädsla. En rädsla för tomrummet och brist på innehåll.

På samma sätt som lekande barn och cyklister används i visualiseringar av planerade stadsbyggnadsprojekt, kan högst reella parkbänkar, belysningsstolpar och växtbäddar användas för att skapa bilden av en plats om sjuder av liv och rörelse, även om verkligheten är den motsatta.


av Herman Arfwedson